Till Socialtjänsten ("soc") kan man vända sig själv och söka hjälp, eller diskutera om man är orolig för en kompis eller sitt barn. Man kan vara anonym om man bara vill fråga lite först. Socialtjänsten arbetar med människans hela sociala situation; hur man mår och lever. Soc kan ge råd och stöd vid ett samtal eller starta en utredning för att se vad barnet/ungdomen behöver för hjälp. Under en utredning har en socionom/socialsekreterare flera samtal med den unge, föräldrarna och andra viktiga personer i nätverket.
Frågorna som ställs i en utredning är till för att ta reda på vad det är som inte fungerar bra i ditt eller familjens liv, varför det är så och vad som behöver göras för att det ska förändras. Det kan bli tydligt att en ung person behöver få hjälp att bli av med ett missbruk eller något annat självdestruktivt beteende. Det kan också visa sig att hela familjen behöver hjälp. En utredning kan leda fram till olika saker. Det kan vara någon form av samtalsstöd eller behandling eller att få hjälp att byta umgänge och miljö. En insats kan vara att komma till en annan familj eller att få ett stödboende.
Socialtjänsten ska alltid försöka att tillsammans med den unge och föräldrarna (när man är under 18 år)komma fram till vilken hjälp som behövs. Det är bara om en ungdom inte själv vill förändra ett mycket självdestruktivt beteende eller har föräldrar som inte alls kan ta hand om sitt barn på ett bra sätt, som soc kan göra saker mot ens egen och föräldrarnas vilja.
Personer som arbetar med barn och ungdomar är skyldiga att kontakta socialtjänsten om de märker att en ung person (under 18 år) far illa (till exempel utsätts för sexuella övergrepp) eller kan behöva skydd. Vem som helst kan också göra en anmälan om man är orolig för ett barn eller en ungdom. Man behöver inte ha bevis på att det verkligen förekommer övergrepp eller behov av skydd, det är just det som socialtjänsten utreder.
Källa: Åsa Lundström-Mattsson, socionom Stiftelsen Allmänna Barnhuset.