Idag mår jag bra. Jag självskadar inte längre.
"Jag blev våldtagen av mitt ex, därför började jag skada mig med sex. Jag bearbetade aldrig riktigt våldtäkterna efteråt. Känslorna och minnena från allt som hände stannade inom mig. Ingen orkade prata om det. Och jag vågade inte ta upp det. När våldtäkterna slutade var det som att alla ville att jag skulle glömma det, låtsas som att det aldrig hänt. Men det gick ju inte, såklart.
Jag ville ta tillbaka kontrollen. Jag kontaktade en kille som jag hade dejtat tidigare. - Vi träffades enbart för att ha sex, en jag mådde inte alls bra av det. Jag grät hela den kvällen efter att vi hade haft sex. Det påminde mig om övergreppen. Även fast jag kände att jag hade kontroll så var det själva sexakten som var jobbig. Men när ångesten och minnena kom tillbaka så kontaktade jag honom igen och vi hade sex. Det var av dubbla, nästan motsatta, orsaker. Jag ville känna att jag hade makten, för jag kände mig verkligen maktlös under den tiden då jag blev förföljd. Men även för att straffa mig själv, för jag skämdes så för det jag blev utsatt för. Innan vi hade sex kändes det oftast ganska ”bra” för att jag kände att jag hade kontroll över situationen. Men efteråt bröt jag alltid ihop och kände mig äcklig. Jag fortsatte, för jag tyckte att jag förtjänade att må dåligt. Jag la skulden för allt som hänt på mig själv.
Självskadandet pågick periodvis. Ibland kunde det gå över en månad utan att jag hade sex. Ibland hade jag det dagligen. Det berodde mycket på hur jag mådde. Så fort jag hamnade i en svacka och bara var helt inne i våldtäkterna, vilket hände rätt ofta, så kände jag att jag behövde ha sex, för att lindra ångesten.
Alla har blivit lika förvånade när jag sedan berättade att jag självskadade genom sex. De anade ingenting. De gånger jag visade att jag mådde dåligt trodde de att det berodde på det som hände innan, våldtäkterna, vilket det delvis gjorde - men också för att jag hade fastnat i det beroendet att skada mig själv och straffa mig själv, som jag inte riktigt visste hur jag skulle ta mig ur. Jag skämdes för att jag använde sex för att självskada. När jag skar mig själv skämdes jag inte på samma sätt.
Jag försökte ta upp det med min psykolog några gånger till men hon ville inte prata om det, så jag slutade försöka.
Min vändpunkten kom när en av killarna jag träffade började bli allt mer krävande och skickade allt fler snuskiga bilder och videos. Jag fick sms om att han ville sex varje dag, flera gånger i timmen. Då tappade jag kontrollen, som jag kände att jag haft innan, och blev livrädd. Jag insåg att det hade blivit som en ond cirkel för mig som jag sakta gått ner i och den egentliga orsaken bakom det var väl att jag inte hade bearbetat ”traumat” som jag var med om. Så, jag bröt mitt beteende. Ju mer han hörde av sig och skickade snuskiga saker desto mer kunde jag stå emot mitt ”beroende”. Jag insåg att jag behövde bearbeta våldtäkterna.
Idag mår jag bättre. Jag självskadar inte längre. Många år har gått sedan våldtäkterna ägde rum. Klart jag tänker på det än idag. Det kommer jag nog alltid göra. Men jag kan hantera det på ett bättre sätt."